När vi kommer till Blåherremölla vajar den skånska flaggan. Vi börjar med att gå en rundtur i byn tillsammans med Ingemar och hans vän. Ingemar är en pratsam man och han varnar oss om ”Att när jag börjar prata, så slutar jag aldrig”. Och det skulle visa sig under vårt besök att Ingemar verkligen kan prata. Han sitter inne med så många intressanta historier om Blåherremölla så man vill inte att han ska sluta. Ingemars familj äger idag Blåherremölla, vilket de har gjort sedan 2010 och han berättar att hans fru var den sista generationen som bodde här. Idag är det ett cafe´, galleri och museum.
Sanna frågade om hur många som bor i Blåherremölla, då började han att berätta om namn och gårdar. Jag hann tänka oj det kan bli många namn, men efter två familjer var han klar och det är de som bor där. Det är med andra ord en liten by men så söt och himla idyllisk en solig dag i maj.
Vi blev bjudna på helt underbara hembakade kakor.
Någon gång om året säljer de mjöl som de själva malt, och vi som var där denna dag hade tur att få med oss nymalt mjöl hem.
”När det är stängt är det öppet”, är det bästa jag hört på länge. Det var Ingemar som sade detta och han menar att det är okej att man kan komma och sitta ner och ha med sig egen fika om caféet inte är öppet. Tänk att det idag 2019 finns en sådan oas som bjuder in, bästa känslan på länge!
Vistelsen var en pressresa som gjordes tillsammans med Kristianstads kommun.
/Pernilla
No responses yet